1Han sade: O Enoch, se på den bok, hvilken himmelen har småningom låtit nedfalla; läs hvad som är skrifvet i den, och förstå hvarje del deraf.
2Då såg jag på allt, hvad som var skrifvet, och förstod allt, läsande boken, och allt som var skrifvet deri, alla menniskans gerningar. Och alla köttets barns gerningar på jorden, så länge verldens slägten finnas.
3Straxt derefter välsignade jag Herren herrlighetens Konung, som har så danat hela verldens inrättning. Och jag prisade Herren för dess långmodighet och velsignelse emot verldens barn.
4Vid den tiden sade jag: Välsignad är den menniska, som dör rättfärdig och god, mot hvilken ingen förteckning på brott är skrifven, och hos hvilken orättfärdighet icke är funnen.
5Då förmådde desse tre helige mig att nalkas, och ställde mig på jorden framför dörren till mitt hus. Och de sade till mig: förklara allting för Mathusala din son, och underrätta alla dina barn, att intet kött skall blifva skuldfritt inför Herren; ty Han är deras Skapare.
6Ett helt år skola vi lämna dig med dina barn, till dess du återvunnit din styrka, på det du må undervisa ditt hus, uppskrifva dessa ting och förklara dem för alla dina barn. Men ett annat år skola de hämta dig från deras krets,
7och ditt hjerta skall blifva styrkt; ty de utvalda skola undervisa de utvalda i rättfärdighet; de rättfärdiga skola glädjas med de rättfärdiga, lyckönskande hvarandra;
8men syndare skola med syndare dö. Och förderfvade skola med de förderfvade drunkna.
9De som lefva i rättfärdighet, skola likaledes dö för mennisko-gerningars skull, och skola samlas tillhopa för de ondas gerningars skull.
10I dessa dagar slutade de samtalet med mig. Och jag återvände till mina medmenniskor, välsignande verldarnas Herre.